Recension: Assassin’s Creed Unity

Recensioner

Assassin’s Creed Unity både lyckas och misslyckas med samma saker som de tidigare spelen i samma serie. Det lyckas med att bidra med en fin grafik och vacker omgivning som verkligen får spelaren att känna sig som att den befinner sig i den aktuella tidsepoken, men misslyckas med att åtgärda den katastrofala navigationen av huvudkaraktären som närmast kan liknas vid en förvirrad gamling med höftproblem. På grund av det sistnämnda kryddas spelet inte sällan av en drös svordomar från spelaren, och därmed borde spelet nästan komma med en varning om att eventuella sambos kan bli skrämda…

bild-6

Det är närmast häpnadsväckande att ingenting har gjorts för att åtgärda navigeringsproblemen. Som ett hängivet fan av Assassin’s Creed-spelen och med två av de tidigare spelen i bagaget (Brotherhood från 2010 och III från 2012) kan jag intyga att inte mycket har hänt på den fronten i 2014s verision Unity. Det är synd då det verkligen drar ner den generella spelupplevelsen, men eftersom spelen fortfarande släpps med jämna mellanrum kan en ju hoppas på en förbättring framöver!

Hur som helst, eftersom jag ändå lider mig igenom dessa spel gång på gång måste det ju finnas positiva saker att berätta också. Assassin’s Creed Unity utspelar sig under franska revolutionen och huvudpersonen är Arno Dorian, en person vi får följa från barnsben då hans Assassin-pappa (som jag personligen tycker låter bättre än svenskans lönnmördare, därav svengelskan) blir mördad av en korsriddare (Templar). Arno blir då i stället adopterad av en korsriddare vid namn François de la Serre som dessvärre också blir mördad. Snacka om att han har otur med sina fäder.

bild-10

Som tur är har de la Serre en dotter (Èlise de la Serre) som, trots att det är hans adoptivsyster, Arno blir kär i. Spelet fortgår sedan i att Arno, ibland tillsammans med Élise, ska hämnas döden på sin adoptivpappa de la Serre och samtidigt avslöja vilka som i själva verket ligger bakom franska revolutionen. Självfallet ingår det typiska manliga beskyddarkomplexen vid de tillfällen Élise är med i bilden, trots att hon försöker göra det väldigt klart för honom att hon inte är hans att skydda (way to go Élise!).

Spelets historia är dessvärre svagare jämfört med de tidigare spelen jag spelat. Detta är också något som kritiserades vid lanseringen av spelet. Historien engagerade mig aldrig riktigt, och därför hände det inte alltför sällan att mobilen kom fram i filmsekvenserna. Grafiken är dock bra som vanligt, och det är ett nöje i sig att springa runt i 1700-talets Frankrike.

bild-9

En rolig möjlighet som tillkommit med detta spel är att spela tillsammans med andra spelare över internet i särskilda missions, vilket gör att en kan ta sig an svårare missions. Det negativa är att din motspelare kan vara av vilken ranking som helst även om du själv är högst i rank, vilket gör att de ibland är mer till skada än nytta… Särskilt eftersom de/den andra spelarna behövs i slutet för att kunna fullfölja missionet och få belöningen och vissa tenderar att dö väldigt ofta. Co-op missionen är också ofta väldigt buggiga vilket också resulterar i att missionet inte kan slutföras.

Sammanfattningsvis:
+ Grafiken och miljöerna
+ Det är jätteroligt att klättra på hus
+ Stora möjligheter att anpassa karaktären beroende på hur man vill spela

– Rörelserna!!! Särskilt i situationer när man behöver fly och han hoppar åt fel håll hela tiden
– Storyn kunde ha varit bättre.

bittra-gamers-xp-bar-6

 

Författare: Sandra

Kommentera