OneShot

Indie Spel, Indiespel, PC, Recensioner, RPG

När jag hittade och och köpte OneShot på Steam hade jag inga förväntningar. Jag visste ingenting om det men tyckte att det såg ut att ha potential. Oh boy, om det hade! Detta är ett av de spelen som bara dykt upp och överraskat mig med sin briljans, sådär så man nästan trillar av stolen!

Det är ett otroligt finurligt och smart spel. På flera sätt! Pusslen är riktigt bra och mer eller mindre kluriga. Det finns en bra balans för att varken tråka ut spelaren med bara lätta pussel, men inte heller få hen att ge upp och lägga ner p.g.a. bara svårknäckta tankenötter. Perfekt balanserat.

Inte nog med att spelet faktiskt har bra pussel, det bryter fjärde väggen på ett briljant sätt. Ibland så kröp det under huden på mig, på ett bra sätt! Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det utan att förstöra överraskningsmomenten i detta, men det går utanför spelets gränser. Kanske är det jag som missat detta men aldrig har jag sett ett spel bryta fjärde väggen på det här sättet. Det känns verkligen som att spelet vet vem du är, och som att huvudpersonen Niko är medveten om dig.

Det hela börjar med att du ser Niko, ett barn med kattliknande drag, men notera att han inte är en katt. Katter går på fyra ben (ett internt skämt för de som spelat spelet höhö). Han vaknar upp i ett mörkt, låst rum. Redan här börjar de pussel som spelet bygger på. Få ut honom ur rummet och börja upptäcka världen han befinner sig i. Det kan verka svårt och tomt i början, men det kommer snart att stå klart för dig vad som ska göras. När det väl kommer igång är det ett väldigt uppslukande spel.

En anledning till att jag verkligen tycker om spelet är att det också osar av Undertalevibbar, samtidigt som det är sin helt egna grej. Jag skulle inte säga att det är lika bra som Undertale, inte lika bra karaktärer bland annat. Men ändå väldigt bra. Sen så behöver man inte jämföra dem speciellt mycket då OneShot verkligen gör sin grej med en helt annan story. Men känslan finns där, och det är den känslan jag uppskattar och sökt efter.

Spelet är lagom långt och och tar inte allt för många timmar att ta sig igenom men med tillräckligt med tid för att engagera dig ordentligt och inte låta dig tröttna. Jag tycker själv att det engagerade mig så pass att det var tur att det inte var längre. Det kändes viktigt att fullborda uppdraget.

Det som kunde varit bättre är bi-karaktärerna. De är bra, men kunde varit bättre. Deras personligheter kom inte riktigt igenom så det kändes levande på det där riktigt genuina sättet som får spelaren att verkligen tro på karaktären och sympatisera med den. Tyvärr. Det är svårt att sätta fingret på varför jag känner så. Förmodligen så är bi-karaktärerna inte så välskrivna som jag vill ha dem. Missförstå mig rätt, det var inte dåligt, men det kunde varit bättre. Men Niko var fantastisk och jag älskade spelet.

Rekommenderar OneShot starkt till alla som har Steam, en riktigt bra spelupplevelse.

 

Kommentera