Inside – stämningsfyllt 2D-spel

Indie Spel, PC, Recensioner, Skräck

Pga mindre tekniska problem togs denna artikel ner, men är nu tillbaka, som om inget hänt!

YES! Äntligen fick jag igång spelet! 😀

Lite bakgrund: Jag spelar väldigt mycket, men i majoritet spelar jag konsolspel, analoga spel, eller sådant som går att spela på min MacBook. Inside är inte ett av dessa spel, men när jag fick erbjudandet att skriva om det så insåg jag att det var omöjligt att tacka nej – mystiskt, mörkt, intressant berättar-format och väldigt mysig grafik?

Dags att starta upp min flera år gamla speldator och se om den fortfarande fungerar 😀

Skärmklipp 2016-07-15 14.22.53
Snygga färger alltså. Både grått, dimm-grått, helgrått, sten-grått och svart. Precis min stil, till föräldrarnas förtret.

Mina första tankar inkluderade ‘det kanske ska se ut så?’ och ‘det kanske är en bugg?’, vilka båda visade sig felaktiga. Fick spendera några timmar med att identifiera problemet och lösa det, vilket innebar flertalet uppdateringar och ett antal omstarter av datorn.

Men, till slut:

Skärmklipp 2016-07-15 16.32.37
Döda mig inte döda mig inte döda mig inte…

Underbart vackert animerat; mörkt, enkelt, inga mätare, onödiga ord eller effekter – stilrent, mörkt, och mysigt. Animeringarna är underbart simpla, men utan att spara på känslan, och karaktärernas brist på detaljerade ansikten ger en unikt rysande känsla.

Det första att ta reda på var spelkontrollerna; jag var beredd på något Starbound-liknande med en hel drös tangenter för inventory och slagsmål och kuriosa, men det är bara piltangenterna. Förutom upp, ner, höger, vänster så finns ‘jump’ och ‘grab’, men det är allt.  Inte ens musen är nödvändig, och det är otroligt enkelt att ändra i Settings till att få exakt de tangenter som passar en bäst. Det måste alltså inte vara piltangenterna, och själv ville jag använda båda händerna, så satte ‘jump’ och ‘grab’ på ena sidan tangentbordet, och rörelse-tangenterna på andra sidan.

Skärmklipp 2016-07-15 16.59.06
Uppäten av hund och skjuten? Check

Det andra var insikten om hur många olika sätt att dö det här spelet bjuder på. Ganska många, tydligen, då det inte finns någon slags tutorial, how-to eller ens en kortare introduktion. Spelkaraktären börjar med att ramla nedför en backe, in i bild, och sen är resten upp till dig. Trial and error är huvudregeln, och till slut inser du att karaktären kan interagera med sin omvärld genom att putta, välta och grabba tag i en mängd olika saker som ser ut att vara en del i världen.

Inte så att de inte syns, men att de blir en sådan självklar del av omgivningen att jag fick ta ett par omgångar innan jag insåg att kylskåpet gick att välta.

Skärmklipp 2016-07-15 16.38.13
VEM ÄR SMARTAST NU DÅ, KYLSKÅPSJÄVEL?!

Det är dock inte uteslutande ett pussel/mysterie-spel, för snart hamnar jag i situationer där jag måste fly – från hundar som skäller, från människor med ficklampor till fots, i bilar, med bedövningsvapen. Även från farmdjur, vid vissa tillfällen.

Skärmklipp 2016-07-15 17.02.31
… kycklingar?

Det blir mer än att bara springa snabbt – du måste identifiera hinder att hoppa över, gömma dig för en grupp medan en annan jagar efter dig, alltid ligga före, alltid aktivt tänka. Missar du ett hopp är du död, och får köra igen, men det är inte riktigt ett problem, för check-points finns överallt. Om du dör kommer du tillbaka precis på det stället innan ‘pusslet’ börjar, så varje checkpoint blir en ledtråd i sig. Dog du på land, men laddade om i vattnet? Då kanske du måste vara snabbare när du går upp ur vattnet, eller så är delar av pusslet under ytan.

Laddningsskärmen är heller inget problem att stirra extra på, då den går i samma minimalistiska stil som hela spelet:

Skärmklipp 2016-07-17 23.09.18
Detta är laddningsskärmen. Varje röd fyrkant är en check-point, de små är ej genomspelade, de stora är tidigare sparfiler. Varje sparfil har en egen bild.

Jag kanske talar lite för mycket om just hur minimalistiskt gränssnitt de har, men jag är fan förälskad i det. Inga mysterier eller hinder är för överdrivna, men de kräver tankeverksamhet, och om en inte känner sig utmanad av dem så är stämningen verkligen påtaglig.

I Amnesia: The Dark Descent finns tillfällen då du inser att något iakttar dig; att något följer dig, spår i vattnet eller fotsteg som ekar, och även om Inside inte når samma obehaglighets-nivå så har det tillfällen då jag sitter på helspänn, för jag vet att något rörde sig, jag såg något i vattnet, visst var det en mänsklig gestalt i bakgrunden? Hjärnan går in i ett ‘fight or flight’-läge, och jag vet inte om det bara var stämningen, ljudeffekterna, eller om något snart kommer hända?

Skärmklipp 2016-07-15 17.01.49
Paniken av att springa utan mål, osäker på om de förföljer dig, känslan att du kommer dö om de kommer i kapp

Ljudet av fotsteg när du trodde dig vara ensam, regelbundna och ekande mellan väggarna, första känslan är panik, men ljudet är för enhälligt, ihållande, är det klockor, eller maskineri? Det låter nära.

Men du kan inte stanna. De kommer finna dig. Du måste framåt.

Ramla inte.

Skärmklipp 2016-07-15 20.42.36
Plankan vinglar, böjer sig under din vikt, måsen som funnit en matplats ger sig av och plankan svingar, den kommer inte hålla, den måste hålla

Stämningen är underbart påträngande; endast 6st knappar och du är fast, du måste framåt, och bakgrunderna är underbart uppbyggda. Den återkommande tanken är ‘Vad har hänt här?’, för ju längre du kommer, desto mer påtagligt blir det att något stort har skett.

Men du får inga riktiga ledtrådar till varför, och vad skulle det ge dig? Du vill inte lösa mysteriet, du vill överleva, du vill fly, försvinna, och varje steg är bara för det; inget annat.

Ta ett steg till.

Ge inte upp nu.

Du måste vidare.

Skärmklipp 2016-07-15 20.30.58
Vart ska du, och hur kommer du dit? Vad är det där för ljud?

Variationen i omgivningar är fascinerande, och alltid lika stämningsgivande. Du springer genom skog, genom farm-områden där något gått väldigt snett, och genom enorma komplex där det enda en kan tänka är ‘vad har hänt?‘. Och spelet låter dig hållas.

Och pysslet i att komma vidare gör sitt för att hålla stämningen – hur löser du problemen, hur kommer du vidare, vad behöver du göra för att överleva?

Skärmklipp 2016-07-15 20.29.19
Du måste öppna en dörr. Hur? Allt du behöver finns i bilden. Kan du identifiera problemet och se lösningen?

Ur en genus-synpunkt är spelet inte speciellt vågande. Huvudpersonen är till synes könlös om än tydligt ljushyad, men hänvisas till som ‘pojke’. De få gånger andra individer syns är det en salig blandning individer, både i storlek, kroppsform och tematisering. Förutom utvecklarnas val att kalla huvudpersonen för ‘pojke’, är det ett väldigt könlöst spel, men det i sig är inte unikt. ‘Journey’ till Playstation 3 gör ett bättre jobb med det, där huvudkaraktären är medvetet skapad för att vara könlös.

Känslan i spelet är påtaglig, om än inte överväldigande. Mysterierna och utmaningarna är intressanta och krävande, men inte alltför svåra, och spelet visar nästan direkt om du är inne i rätt tankegång.

Skärmklipp 2016-07-17 22.58.57
Det är många speltimmar, och det tappar inte i kvalité för det.

Omspelar-värdet är inte enormt, även om det finns en del gömda mysterier och annat, men det är ändå många speltimmar. En kan tänka sig att ett 2D-spel i tredje person har en väldigt begränsad mängd speltimmar, men variationen i omgivningar, utmaningar och mysterier över oväntat många speltimmar gör det väldigt spelvärt.

Jag skulle önskat mer genus-medvetenhet, men jag kan inte undgå från att det är ett väldigt välbyggt spel. Om en gillar stämning, skräck-känsla och en något dystopisk omgivning så passar Inside perfekt.

Skärmklipp 2016-07-17 01.38.04
Speciellt om du vill utforska hur många olika sätt du kan dö på.

Totala betyget:

bittra-gamers-xp-bar-7

 

Författare: NeverBeenACorpse / Sín

Kommentera