Tricky Towers aka J*vla sk*tspel, ska vi köra en gång till?

Bästa inläggen

Det var en kompis som tipsade om spelet, billigt på HumbleBundle och ett tidsfördriv när sommartorkan av spel infann sig. Vi var några stycken som slog till, och resultatet var överraskande på flera sätt.

Spelet kan verka oskyldigt: en tävlingsbaserad variant av tetris, färgglada inslag och gullig musik. Vem hinner bygga först upp till målstrecket? Vem kan lägga ut flest bitar på kortast tid eller på en begränsad grund? Låter roligt, eller hur? Men under den oskyldiga, sockersöta ytan finns en mörk, mörk tillvaro.

Spelet saknar grid-system, något som gör att du inte alltid kan vara säker på hur bitar hamnar i förhållande till varandra. Puttar du på en bit kan den påverka andra, och inte alltid positivt. Ibland påverkar den inte alls. Det är alltså inte så konsekvent.

En annan otroligt irriterande sak är att ju smalare ditt byggda torn är i bredd, desto lättare svajar det. Detta kan resultera i att halva tornet rasar, lite sådär på slutet när du var asnära att vinna. Med senaste uppdateringen verkar det dessutom som att risken för att ditt torn svajar ökar om andra spelares torn svajar. På så sätt kan ni alla få ta del av svordomarna.

Något jag inte ens ska gå in på är spelets “vad sägs om att spice’a upp allt lite?”-mode. Det involverar kort och gott roliga element som: bygg ett torn på tre utspridda pixlar av byggrund, plötslig grumlig dimma och snabbt fallande bitar som tar bort ditt HP snabbare än du kan reagera, samt favoriten vind och regn: som om ditt torn behövde fler invändningar att svaja.

Dessa aspekter är, precis som jag skrev om i Overcooked, säkert roliga att komma fram till på gruppmötet, men inte nödvändigtvis så passande i praktiken. Ett spel ska vara roligt för spelaren, på ett eller annat sätt, och det finns inget direkt givande i att få sina bitar bortblåsta gång på gång.

Självklart finns också singleplayer-mode, som är nivåer där spelaren tävlar mot sig själv (även om det är samma sorts banor som multiplayer). Dessa är hyfsat roliga i början, men ju högre upp en kommer desto svårare blir det. Och det blir svårt. Flera gånger har jag fått googla mig till lösningar, men det funkar endast på pusselbanorna. Att race’a är inget du kan fuska dig till, och oftast är det en stor del tur som spelar in.

Detta framställer spelet som väldigt dåligt, och på många sätt är det just det, så jävla sämst och irriterande och faen vad arg jag blir över att förlora gång på gång. Det ska dock sägas att jag har 18 timmar på det. Hur kommer det sig?

Grejen är att, även om spelet ofta är sjukt inkonsekvent och frustrerande, är det ändå hyfsat kul. När långtråkigheten tar över kan det hända att vi plockar upp spelet igen, trots att vi alla kastat kontrollen minst en gång, trots att vi alla svurit högt och trots att det nästan alltid slutar med att någon ragequit’ar.

Vi startar spelet ändå, och kör tills det blir outhärdligt igen. Vad säger det om spelet egentligen? Eller om oss?

 

+ Gullig grafik och passande musik

+ Söta karaktärer

+ Hyfsat roligt tills någon får nog

 

– Saknar gridsystem

– Saknar konsekvent flyttning av bitar

– Advanced mode är ofta för svårt för att bli roligt

– Detsamma gäller Singleplayer-mode på högre nivåer.

 

 

Kommentera