Overcooked: Partyspel för tålmodiga kockar

Bästa inläggen

Förutom Keep Talking finns det ytterligare ett spel som seglat sig upp till topplistan av mysiga coop-spel perfekta för spelkvällar och fester. Overcooked, ett local multiplayerspel som kan spelas av en till fyra spelare, med eller mot varandra.

Spelets story handlar om ett köttbullsmonster som attackerar staden, där det enda sättet att besegra den är att servera den mat. Eftersom att detta misslyckas, informerar borgmästaren en att karaktärerna måste… åka tillbaka i tiden, för att öva på matlagning… En vattentät story som sagt. Om inte det så i alla fall komisk (och något effektiv då den sätter scenen direkt). 

Spelet i sig består av banor i olika nivåer och teman, där målet för varje bana är att följa upp så många av de beställningar som kommer in innan tiden tar slut. Ett exempel är tomatsoppa: ta tre tomater, hacka dem, lägg i dem i kastrullen och låt koka. Lägg upp på ett fat och servera (glöm ej att diska).

Ju längre en klättrar på stegen av banor desto svårare och konstigare blir banorna. Bland annat ska teamet laga mat på isblock med halkrisk 1000, i vulkaner med brinnande lava, i spökande mörka hus samt på rymdstationer. Allt för att lära sig tackla köttbullsmonstret.

Spelets grafik ger en mysig känsla, karaktärerna en kan välja mellan är gulliga (allt från glasögon till katter till rullstolsburna, yay för representation!) och miljöerna är enkla men välgjorda. Musiken är (precis som Keep Talking) hemtrevlig och passar in i sammanhanget. Även om keyboard fungerar att spela med så rekommenderar jag en kontroll, spelet känns mer anpassat efter det och uppgifterna blir lättare att utföra. Sammanfattningsvis är spelet väldigt lätt att sätta sig in i och lätt att tycka om.

Coop var namnet och Overcooked är inget undantag. Samarbete är nyckeln för att hinna med att göra allt innan tiden rinner ut. Oftast får teamet olika roller och uppgifter: någon hackar saker, någon serverar och diskar, någon hämtar ingredienser, och någon springer mest omkring och panikar. 

Ju fler spelare desto bättre, för även om smågnabb uppkommer leder kaoset lätt till skratt (förutom för den självutnämnde ledaren som måste kontrollera allt). Spelet har även implementerat intressanta funktioner som att kunna tacklas (“flytta på dig då, jag måste servera hamburgaren!”) samt att kunna svära. Håll inne en knapp och din karaktär häver ur sig både det ena och det andra på ett mumlande språk med främmande rötter.

Varje tema involverar som sagt en viss niche, saker som rör på sig eller försvinner då och då, allt för att försvåra gameplay för spelaren. Det må vara komiskt att laga mat på ett isblock eller i en vulkan, men efter ett tag känns det inte längre som att utmaningen ligger i att tillsammans laga maten korrekt, utan snarare i att försöka laga maten överhuvudtaget. Jag hade nästan hellre sett fler och svårare recept än ytterligare en bana där karaktärerna halkar ner i ishavet varannan minut. 

När min partner och jag äntligen tog oss igenom alla nivåerna skickades vi tillbaka till nuet (framtiden?) där köttbullsmonstret härjade. Det var dags att bekämpa ondskan med våra nyfunna kulinariska kunskaper och rädda världen och… det gick inte. Bossfighten speglade inte alls den grad av svårighet som exponentiellt ökat under alla banor, den var svårare, ännu mer bisarr och omöjlig för oss att klara. Besviket lade vi spelet på hyllan (läs: ragequittade) tills vidare. 

Trots den abrupta och oavslutade finalen håller jag ändå spelet kärt. Det vägs upp av coop-delen, av att sitta fyra pers vikta av skratt när det inte går som tänkt. Något som hade kunnat förbättras är dock att kunna spela med varandra online, däremot kanske en stor del av charmen ligger i att sitta och spela lokalt. Overcooked kanske inte är något jag spelar för storyns skull (även om jag är nyfiken på hur en egentligen besegrar ett köttbullsmonster med mat), utan mer för att umgås med nära och kära.

Kommentera